Fina Norgebilder på näthinnan

Nu har vi kommit hem från vår Norgetur för denna gången. Vi firade mor Åses 85-årsdag, i dagarna tre, på Gjövik som ligger intill Mjösa.

Mycket "blötekaka" blev det och mycket annan mat.

I 6 dagar bodde vi i "vårt" hus på Totenåsen och vi hade det så gott!

Sen bar det av en helt mulen morgon då regnet stod som spön i backen. Lite tveksamma var vi, skulle det vara idé att åka upp över fjället i detta väder? Då vi åkt 10 mil och kommit fram till Fagernäs bröt solen igenom och efter detta lämnade den oss aldrig utan följde oss hela vägen hem.

Vi reste över vackra Valdresflya och övernattade i närheten av Lom.

Dagen därpå blev först Djupvasshytta sen Geiranger och Trollstigen. Så fint att få besöka Geiranger då det var lite eftersäsong och inte så "knökfullt" med folk som det brukar vara där. Ett kryssningsfartyg låg inne och turbåtarna for som bålgetingar över viken.

Uppe vid Trollstigen höll de på att bygga en ny anläggning. Var just nu väldigt trångt och bökigt, men det blir nog fint när det blir färdigt. Var tvungen att gå på toa där och fick betala 10 kr!!! Dyraste kisspaus någonsin!

Färden nerför Trollstigen gick bra och vi fortsatte för att söka en stuga för natten. Vi stoppade i Björlie. Märkligt ställe. Vi fick ringa ett telefonnummer som stod angivet på husets receptionsdörr. Jodå vi kunde ta stuga nr 4, den är öppen men det ligger 600 kr på bordet, som jag ännu inte hunnit hämta. Vi trodde värdinnan skulle komma och hämta pengarna plus vår hyra, men ingen hörde av sig. På morgonen städade vi la dit ytterligare 600 kr på bordet, skickade ett sms:"Nu åker vi pengarna finns på bordet". Fick svar: "Ok. God tur!"

Inte så svårt att sköta stuguthyrning på det viset.

Nästa dag besökte vi Röros och så for vi vidare in i Sverige och sov sista natten i Funäsdalen i en jättefin lägenhet.

På hemvägen gjorde vi fikastopp vid en fin kaffestuga i Älvros.

Det är vackert i Sverige också, men bitvis lite väl mycket skog.

Nu finns det massor med foton av fina vyer både på datorn och på näthinnan. Något att ta fram och glädjas åt när vintern nalkas.

Gång och cykleltunnel på S:t Persgatan intill Frälsis hus.

Idag har jag och några från Frälsis styrelse träffat ett komunalråd och en trafikplanerare från Uppsala kommun.

Det är planerat att man ska göra en gång och cykeltunnel i direkt anslutning till vårt hus.

Vi förstår att något behöver göras men som förslaget ser ut så kommer vi inte att kunna komma in alls i vårt hus under byggtiden som är 4 år, därefter kommer vår verksamhet att bli starkt begränsad.

Förslaget innebär att de som ska till vårt hus ska köra bil på en mycket starkt trafikerad gång och cykelled denna led ska dessutom gå helt intill vår husvägg där det idag är trottoar. Du kommer alltså att få kliva ut rakt i denna körbana då du öppnar dörren från vårt café.

Vi kommer inte att kunna få sophämtning utan ska gå med alla våra cafésopor upp till banken som ligger en bra bit bort efter gatan.

En tjänsteman som varit med och utformat förslaget sa då vi påtalade problemen: Ni kan väl sälja huset och flytta!!!

Vi har ägt huset sedan 1893 och renoverat det för 4 år sedan till en kostnad av 25 milj kr. känns inte som om det bara är att flytta!

Förslaget är nog lagt av personer som inte har en aning om hur omfattande verksamhet vi har. Vi är en "liten", (160 medl.) men växande församling, med ett mycket stort arbete. Vi har 15 anställda som arbetar i huset, och verksamhet för barn,ungdom och äldre, samt ett mycket stort socialt arbete, med ett speciellt arbete för personer som är psykiskt sjuka och även lever i missbruk. Varje vecka besöks huset va drygt 1000 personer och dagligen har vi 150 besökare på vårt café som är öppet 4 timmar varje vardag. Ofta hyr vi ut huset till konserter, konferenser skolavslutningar mm. och då kan det vara c:a 300 personer i huset samtidigt.

Alla dessa ska direkt ut i gång och cykelbana som också ska användas för biltrafik! Hur ska vi kunna ta ansvar för säkerheten.

Under byggtiden kommer dessutom samtliga ingångar att helt stängas av pga byggarbeten, i 4 år!!!

Vi har skrivit remissvar på samrådsförslaget, och beslutet väntas tas under hösten.

Ingen har ett totalansvar i detta. Kommunen hänvisar till Trafikverket och Trafikverket till kommunen. Det enda svar vi får är "Problem?? ja det får vi väl lösa efterhand!"

Brukar hävda att dåliga beslut fattas inte av politiker i ovilja utan i okunskap! Kämpar nu därför hårt med att inbjuda alla de högsta politikerna för att de åtminstone ska veta bakgrunden själva och inte bara köpa tjänstemannaförslagen direkt.

En jobbig tid ligger framöver. Blir också frustrerad bara över hur man kan skicka ut förslag på remiss i slutet av maj som skulle vara svar på 10 juli!! Mitt i sommaren skall man försöka att få folk att engagera sig i dessa frågor och beslut ska tas nu i höst. Känns faktiskt som ett medvetet sätt att försöka att köra över oss.

Så där ja,,, nu har jag öst av mig lite frustration i skrift!

Nu kan jag nog ta det lite lugnare och slappa lite på balkongen ett tag.

Dag för eftertanke

Idag har det varit en dag för eftertanke. En dag då jag försökt ta in allt det svåra som hänt. Beslöt tidigt på morgonen att vi skulle hålla vår kyrkolokal på Frälsningsarmén i Uppsala öppen för människor som vill tända ljus. Kl 10 hade jag gjort i ordning vackert med ljusbäraren, rosor och fin stilla musik. Porten stod öppen och norska flaggan vajade vid dörren ovan marschallerna fram till kl. 15.30.

Många kom bara för att tända ljus och sitta ner en stund. En del skrev ner böner och lade i vår bönelåda och en del ville samtala.

I kväll har maken och jag deltagit i en minnesstund på Stora torget. Flera hundrade människor var samlade för att tända ljus och lägga blommor.

En dag då vi får försöka lyfta fram att kärleken är starkare än hatet.

Sörjer med alla våra vänner i Norge, mitt "andra hemland"!

 Mörke kan ikke drive ut mörke,
bare lys kan gjöre det.

Hat kan ikke drive ut hat
bare kjearlighet kan göre det

Martin Luther Ling Jr

"Banco di Santo Spirito" Upprörande konst i Ystads klosterkyrka

Vi har under förra veckan besökt Ystad, en trevlig och fin stad, men ett "minne" från veckan kan jag inte släppa.

Vi gick en dag till klostret för ett studiebesök. Jag visste inte mycket om det men förstod att det inte fungerat som kloster sedan början av 1900-talet. Nu ägs det av kommunen och drivs tillsammans med konstmuséet som har utställningar där av "konst som kan ha något samband med klostret".

Jag reagerade redan då jag kom in i munkarnas sal, där det satt många fula masker på väggarna, men det jag inte kan glömma var besöket i själva klosterkyrkan.

Denna kyrka används ännu för andakter och gudstjänster, psalmnumren och psalmböckerna fanns på plats.

Den sk. konsten bestod bl.a. av 2 jättetavlor med påven åkandes i en amerikanare, med en symbol föreställande Eva omslingrad av en orm målad på bilen.

Ett jättestort "kassakåp" (c:a 2 *2 m) stod mitt i kyrkan på baksidan av skåpet fanns hål för att man skulle kunna stoppa i pengar i kassaskåpet, dessa hål var som du kan se hålen i Jesu händer!!!!

Jag mådde illa när jag såg det!!! och bilden lämnar inte näthinnan. Hur kan man göra så här??? Detta är ett hån mot allt vad kristen tro är, ett hån mot de munkar som genom generationer ha tillbett Gud i denna kyrka, ett hån mot de som idag vill fira gudstjänst i kyrkan!!!

Kan detta kallas konst och kultur?????

Jag är djupt upprörd.

Utställningens namn är:

Banco di Santo Spirito, måleri av Gerhard Nordström.

Solskensbröllop

Vilken strålande dag vi fick! Vi tog bilen och åkte för att få vara med då två av våra unga vänner, Hanna o Jonas, gifte sig i Östra Ryds kyrka.

Vi fick vara med om en fin högstidsstund i kyrkan. Brugummens syster Christina sjöng underbart vacket sången "Grace alone".

Här är Christina som kommit hem från San Diego där hon numera bor.

Så skönt att se två ungdomar som är så lyckliga men ändå också ser allvaret i att lova varandra trohet och kärlek.

När de kom ut på kyrktrappan möttes de av ett strålande solljus och glada vänner som kastade rosblad på dem. Så skönt att slippa risgrynen. Nytt för mig var också såpbubblorna. Varje gäst fick en liten vacker plastflaska som man kunde öppna och blåsa såpbubblor med för att lyckänska brudparet.

Länge stod vi där bara och njöt av det vackra och lyckliga brudparet, såpbubblorna som for runt omkring dom och alla rosbladen på trappan!!

Här är en del av de fina vännerna som delade glädjen med dem.

Önskar Jonas o Hanna allt gott i livet!!

När de andra sedan åkte för att festa vidare tog vi vår bil och reste vidare upp mot Roslagen. Vi stannade till i Wira bruk, ett smultronställe som vi besökt många gånger.

Idag var det sista föreställningen på årets Wiraspel. Vi har besökt föreställningen flera gånger, vilket jag verkligen kan rekommendera, men denna gång nöjde vi oss med ett besök i kaffestugan.

En kopp kaffe och en smörgås, i denna underbart fina miljö. Forsen sjöng och vi var omslutna av den ljuvliga grönskan och solen som värmde oss.

Därefter kunde vi återvända hemåt nöjda efter en strålande fin dag.